Intervju Ann-Chatrin

Ann-Chatrin 72 år fick 2014 en stroke. Vi fick en pratstund med Ann-Chatrin där hon berättar om sin rehabilitering och sina framsteg.

Vad har träningen inneburit för din vardag?
Jag utvecklas hela tiden både fysiskt och i min kommunikation. Jag städar, lagar mat och pratar mer med vänner, familj, barn och barnbarn. Vi reser och går på restaurang, opera, museum och konsthallar.

Vad gör du när du är här på Stora Sköndals neurlogiska rehabiliteringsklinik?
Jag tränar styrka, rörlighet, kondition och yoga med en fysioterapeut. Med logopeden tränar jag mitt tal. Vi pratar om allt – mat, musik och resor. Med flera gemensamma intressen är det lättare att hitta samtalsämnen. Framförallt träning i att våga prata!

Jag tycker träningen här är fantastisk. Det är ett givande och tagande.
Vi bor i lägenhet och har inget hemmagym numera. Då är det bra att kunna komma hit. Jag kompletterar med PT på gym en gång i veckan.

Skulle du rekommendera Stora Sköndals fysioterapi- och logopedmottagning till andra, och i så fall varför?
Ja! Alla personer – i receptionen, på logopedmottagningen, i gymmet – är glada och tillmötesgående. Här hälsar alla på varandra och det är viktigt för mig. De lyssnar på mig och pratar med mig, de ser mig som patient. När jag kommer hit är jag som pånyttfödd. Min rehabilitering är värdefull för mig och jag kan se framstegen jag gör. Jag hyser stor respekt för personalen, som hela tiden tänker ”Hur kan vi göra bättre?”.